Till maten serverades den APA och imperial stout jag bryggde för ett tag sedan. Det var första gången jag använda mina nya corneliusfat med. Jag börjar med att skriva lite om faten. Det var lite svårt att ställa in lagom serveringstryck tyckte jag och det blev rätt mycket skum trots att jag kör med så kallad “sytråd”. Sen blev det sämre av att folk försökte öppna kranarna bara lite för att få mindre skum, men det ger bara mer skum! När man väl fick till ett bra serveringstryck och serveringsmetod tyckte jag dock att det gick riktigt bra.
APAn var riktigt uppskattad, den var ju bryggd för att vara lättdrucken och även passa dom som inte dricker “craft beer” i vanliga fall. Det tycker jag verkligen att den gjorde. Beskan var riktigt låg, själv föredrar jag lite mer markerad beska även i en APA men denna gång var det ju med mening jag höll den låg. Det var mycket frukt i smaken, en hel del passionsfrukt och inte så mycket grapefrukt eller koda/tallbarr. Riktigt trevlig arom fast ingen “in your face” med humlen, jag tror att just aromen hade varit kraftigare om den serverats några veckor tidigare. Väldigt clean och crisp öl, min kompis Erik tyckte att den hade lagerkaraktär vilket jag kan hålla med om till en viss del. Helt klart en “crowd pleaser”.
Imperial stouten var fantastiskt enligt mig själv, framförallt efter att den blivit lite varmare. I början av festen gjorde jag misstaget att servera den kylskåpskall. Jag brukar inte gilla imperial stouts som är för söta, så planen när jag bryggde denna var att undvika överdriven sötma till varje pris. Ingen karamellmalt i ölen! Trots sina 9% var den riktigt lättdrucken, när den var kall fanns det lite spritiga toner där men när den blivit lite varmare kunde jag inte känna dem. Riktigt ren jäsning med andra ord. Riktigt maffig munkänsla och rund smak med massa rostade toner, mörk choklad och kaffe, utan den hårda eller syrliga smaken som lätt kommer med mycket rostad malt. Jag tycker den här blev helt spot on mot vad jag hade tänkt mig. Finns säkert lite saker att tweaka när jag brygger en impstout nästa gång, men det blir bara små tweaks! Om vi snackade om “crowd pleaser” på APAn så var denna lite tvärtom, det var många som tyckte den var lite för mycket. Samtidigt så var det en hel del som blev positivt överraskade av den!
Sist ut så hade Calle tagit med sig det sista partyfatet av grapefrukt-vete-IPAn vi bryggde tillsammans. Det här ölet hade ändrats rätt mycket med lite lagring. Nu smakade det mer lichi än grapefrukt och den skarpa smaken av “det vita” från grapefrukten var inte alls lika påtagligt. Det hade också tappat en hel del arom. Jag tyckte det var helt okej öl fortfarande men inget man dricker mycket av kanske. Jag tror dock att jag föredrog ölet när det var färskare.
