Bryggdag: Saison Noire

 

Sista bryggningen för året blev en saison, en mörk sådan därtill. Saison är ju något av en favoritstil för mig, mycket tror jag beror på att jag verkligen gillar torra öl. Det här är första försöket på en mörk saison för mig och som vanligt på semaste försöker jag hålla receptet väldigt simpelt.

Recept Saison Noire
Bryggdatum: 29 december 2014

Batchstorlek: 19.5 liter

OG: 1062

Est. Bitterhet: 74 IBU

Est. Färg: 53 EBC

Est. Alk.: 6.5%

Effektivitet 72%

Total mängd vatten BIAB: 29 liter

Maltkomposition

5 kg Pilsner (belgien) - 92%

270g Special B - 5%

160g Rostat Korn (1300 EBC) - 3%

Mäskade 90min vid 68°C.

Humleschema och annat

90min - 30g Warrior

15min -  lite protafloc och 1/2tsk jästnäring

Torrhumling: TBD (uppdaterar posten senare)

Jäst

1 påse Danstar Belle Saison

Vattenjustering

2 tsk Gypsum

0.9 tsk magnesiumsulfat

Väldigt smidigt bryggdag, det enda problemet var att det bara fanns en påse jäst på Potbelly och med Danstar jästen rekomenderas 1g/L och en påse är 11g. Jag körde dock rehydrering (vilket jag struntar i ibland för normalstarka öl) och jäsningen kom igågn snabbt. Har dock beställt en till påse, vet inte om jag ska slänga i den när den kommer eller inte.

När jag designade receptet tänkte jag mig att jag vill ha mörk färg med bara en liten liten hint av rostade toner. Special B är där för att balansera upp den höga beskan och förhoppnignsvis låga FG samt bidra med mustiga smaker av typen torkad frukt. Endast bitterhumle och ganska hög beska, jag vill ha ett rejält bett i beskan på den här ölen! Egentligen vill jag jäsa ölen med min favorit saison jäst, Wyeast French Saison men eftersom jag köpte ingredienserna samma dag som jag tänkte brygga så fick det bli till att testa en torrjäst istället då jag inte skulle haft tid att göra förkultur. Jag funderar på att torrhumla ölen lite berode på hur den utvecklas under jäsningen, går även in tankar på att testa lägga den på lite ekkuber innan den åker på fat.

En sista uppmaningens ord! Se till att plocka isär era tappkranar och gör ren dom! Såhär såg det ut innuti min tappkran! Den såg ananrs ganska ren ut och den hade legat i en lösning med PBW två gånger om! USCH!!!!

 

Provsmakning: Kölsch och sur-APA

Det är hög tid att skriva lite om de första två ölen som passerat genom mina fat. Dom har legat på fat sedan början av september och har mestadels av tiden stått i kylskåp vid 6-8 grader.

Kölsch:

Utseende: Ljusgul, något disig. Krämigt vitt skum.

Arom: Inte mycket, lite sött maltig och lite metallisk.

Smak: Lätt kropp, inte mycket till beska. Lite metall och lite fruktig smak, smaker nästan lite veteöl om man tänker bort kryddnejlikan och skumbananen fast att det inte är något vete i. Inga felsmaker alls. Väldigt lätthinkad! Skulle önska lite mer "crisp" i kroppen. 

Överlag väldigt ren och ganska stiltypisk öl (även om jag inte provat så många kölsch). Klockar in på runt 4.5 % vilket gör att hinkabiliteten midre farlig. Mitt första försök på en öl som kräver lägre temperaturer och måste säga att för ett första försök är jag väldigt nöjd. Till mig själv nästa gång jag brygger en kölsch: Dra upp beskan lite och se över vattenjusteringen samt pH i mäskningen för att få lite mer "crisp". Av mina vänner som smakat den här ölen har den gått hem hos alla, dels för att den är väldigt lik en vanlig lager och dels för att den är så pass clean och inte har den där "hembryggda smaken" som jag tror kommer från dålig kontroll på fermenteringen.

Surapan:

Utseende: Ljusgul, kristallklar. Vitt skum som försvinner ganska fort. 

Arom: Ganska clean men lite syrlig arom, doftar lite spannmål. Kanske lite jäst i aromen med. När ölen var färsk fanns det en del tropisk frukt från humlen men den har försvunnit nu.

Smak: Endimensionell syra som slår direkt. När ölen var färsk var syran ännu mer påtaglig men den har rundat av sig med lite lagring. Det är lite lemonad över hela smaken nu. 

Jag gillar den här ölen väldigt mycket, tror jag gillar den mer nu när syran fått "sätta sig" trots att jag saknar aromerna från torrhumlingen lite. Det här är en riktig törstsläckare fast i stora mängder kan syran bli lite väl endimensionell. Bland mina vänner som smakat den här så är det verkligen svart eller vitt, antingen älskar man den eller så hatar man den. Verkar inte finnas så mycket däremellan. Jag är riktigt glad att den här blev såhär pass bra, under surmäskningen, koket och första veckorna av jäsning luktade det spya och ruttet och jag hade ärligt talat inte så mycket hopp om den. Jag var faktiskt nära att skita i ölen efter koket för det luktade så illa. Jag kommer definitivt testa att göra fler surmäskade öl. Det är ju långt ifrån en lambik eftersom en sånhär öl saknar all komplexitet från bretten och andra vilda organismer men det är kul att kunna göra sura öl på så pass kort tid. 

Kölsch och Sur-apa på fat

Hallå eller! Kort inlägg idag mest för att meddela att det händer grejer. Jag tappade Kölschen och den surmäskade APAn på fat idag. Ingen av dom har fått ett namn än tyvärr! Däremot så smakade och doftade dom lovande. Jag kunde inte känna några felsmaker eller aromer på Kölschen i varken arom eller smak, verkade väldigt ren men vi får väl se när den är kolsyrad! Det är ju första lagerlika ölet jag brygger så jag var rätt orolig att jag skulle fucka upp jäsningen och att jag skulle få DMS, svavel eller liknande aromer. 

 

Den surmäskade APAn har rejält med syra och det verkar ha blivit en del arom från torrhumlingen. Jag ser verkligen fram emot att testa en kall kolsyrad version av denna. När jag kokade ölet var det massa skumma dofter från surmäskningen som kan beskrivas som typ spya och lite ruttet. Dom aromerna följde till viss del ner i jästunnan och när jag tog prover under jäsningen kunde jag fortfarande känna dom. Jag trodde länge att det var ganska kört men efter ca en veckas jäsning hade dom aromerna till stor del försvunnit och jag bestämde mig för att fortsätta med planen och torrhumlade ölet. Nu när jag tappade över till fat kände jag inte alls dom smakerna eller aromerna, faktum är att det smakade lovande! Det enda oroväckande var att det följde med ganska mycket småbitar av torrhumlingen ner i fatet som ni kan se på bilden nedan, jag hoppas att dom lägger sig på botten när fatet stått kallt ett tag.

Ska försöka skriva tasting notes på ölen när dom väl är kolsyrade och jag känner att dom lagrat till sig!



Brygglogg: Surmäskad Pale Ale

Suröl är ju på tapeten just nu och jag har ända sedan jag och Karin besökte Cantillon blivit mer och mer förtjust i suröl av alla des typer. Jag har ju en suröl på gång med slånbär och dregsen från en Blå Spögelse men den kommer inte vara klar att dricka på länge, om den ens blir bra det vill säga. Jag blev sugen att göra något surt som inte tar så himla lång tid att få drickbart och jag gillar att experimentera lite så förra veckan förökste jag mig på en surmäskning för första gången.

Inte varje dag man kyler mäsken!

Min tanke bakom den här ölen är att syran och torrhumlingen ska samspela och bidra till en riktig fruktbomb i smaken. Jag har Summer och Eldorado eftersom dom enligt beskrivningarna (har aldrig använt dom innan) ska ge rätt fruktiga toner, Aprikos och Melon för Summer och tropisk frukt, päron, vattenmelon och stenfrukter för Eldorado. För att beskan och syran inte ska fucka upp det med varandra så körde jag bra en liten giva vid 60min och inget mer under koket och sen 100g torrhumling.

Recept Surmäskad Pale Ale
Bryggdatum: 16 augusti 2014

Batchstorlek: 20 liter

OG: 1042

Est. Bitterhet: 7 IBU

Est. Färg: 9 EBC

Est. Alk.: 4.0%

Effektivitet 78%

Total mängd vatten BIAB: 27 liter

Maltkomposition

2,15 kg Pilsner - 60%

720g Dark Wheat Malt- 20%

360g Boveteflingor - 10%

360g Acid Malt- 10%

Mäskade 25min utan Bovete och sen 60min till med Bovete vid 68°C

Humleschema och annat

60min - 5g Amarillo

15min -  lite protafloc och 1/2tsk jästnäring

Torrhumling: 50g Summer + 50g Eldorado (båda kottar)

Jäst

1 påse Mangrove Jack M44  U.S. West Coast

Vattenjustering

1 tsk Gypsum

 

Efter den vanliga mäskningen så kyldes mäsken ner till 50°C och 30g utav en blandning av den malt (förutom boveteflingorna) som används slängde ner i mäsken för att tillsätta mjölksyrebakterier som lever naturligt på malten. Mjölksyrebakterierna trivs bäst mellan 35-49°C  och kan överleva temperaturer upp till 55°C, vilket t.ex. innebär att dom dör under koket. Det finns en risk att surmäsken infekteras av clostridium butyricum som producerar smörsyra vars doft den som läst kemi på gymnasiumet säkert mins med skräck. Dessa bakterier är dock inte aktiva över 45°C. Det är också viktigt att hålla nere tillgången till syre i surmäsken, annars främjas Acetobacter som producerar Ättiksyra. Därför öppnade jag aldrig locket på min kastrull under surmäskningen, vilket var lite tråkigt då det vore kul att kunna följa hur surmäskningen utvecklas i pH och arom. För mer info om surmäskning så gillar jag den här artikeln i BYO: https://byo.com/stories/issue/item/889-how-to-make-a-sour-mash-techniques.

 

Jag surmäskade i min BIAB påse i min kastrull som var isolerad med liggunderlag. Jag spände även fast en filt runt det hela. Surmäskningen skädde över 2 dagar innan den avbröts och koket startades. Kastrullen stod på en induktionsplatta och jag och Karin kollade till den lite i skift beroende på hur vi jobbade och startade plattan när det behövdes. Den lägsta temperaturen vi mätte upp var 42°C och någon gång sköt vi över 50°C och råkade hamna på 53°C. Men mesta delen av tiden låg temperaturen på runt 48°C. Innan surmäskningen startade låg pH på 4.9 och efter surmäskningens slut var pH lägre än 3.8 (vilket var minsta mina stickor kunde mäta). Det återstår att se vad den färiga ölen har för pH. Efter surmäskningen kokades ölen som "vanligt" för att döda alla bakterier och sen jäser den som vanligt med en påse torrjäst pitchad efter kylningen.

Vid surmäskningens start

Vid surmäskningens slut.

 

Bryggdag: Kölsch

Ladies och tjänstemän, bryggeriet är up and running igen efter nästan 5 månaders torka vilket till stor del beror på att jag bott 3 månader i Tokyo. För nån vecka sedan så lyckades min arbetskamrat och tillika bryggbroder igår, Erik en kyl till mig. Shout outs till Jonas med som ställde upp och fraktade kylen till min lägenhet. Nu jävlar ska kvaliten på mina öl höjas ett snäpp. Att kontrollera temperaturen under jäsningen är något som kan göra underverk även med enkla medel som att köra en better bottle i en större jäshink och fylla på med isklampar de första dagarna gjorde väldigt stor skillnad när jag bryggt innan. 

Jag och Erik har pratat ett bra tag om att göra en Kölsch och med nya kylen på plats kändes det som ett prefekt tillfälle. Kölschjästen ses ju som en hybridjäst, dvs det är fortfarande en toppfermetrande och den ska jäsa vid lite högre temperaturer än en lagerjäst. Jämför typ 13-20°C för kölschjäst med 8-14°C för en lagerjäst. Det känns som en bra start, om nått fuckar ur med termostaten och så.

Riktiga män bär skäggskydd.

Som jag skrivit i nått tidigare inlägg så är jag mycket för simpla recept just nu. Slänga i allt man kan tänka på (som jag gjort i många recept) utan att ha någon plan blir i princip aldrig bra. Det gäller för det här receptet med. 90% pilsnermalt som bas och 10% vienna för att få lite mer kropp, maltighet och få upp färgen lite. Endast bitterhumle vid 90min, hallertauer för att stay true så att säga. Vattnet justerade vi för att få det att likna vattnet från Köln. Körde även dubbel mängd jästnäring mot vad som är rekomenderat på paketet och tanken bakom det var att verkligen hjälpa jästen som ska få jäsa i det absoluta nedre delen av sitt rekomenderade temperaturintervall.

Recept Kölsch
Batchstorlek: 20 liter
OG: 1047
Est. Bitterhet: 33 IBU
Est. Färg: 7,2 EBC
Est. Alk.: 4.6%
Effektivitet 74%
Total mängd vatten BIAB: 28 liter
Maltkomposition
3,7kg Pilsner - 90%
410g Vienna - 10%
Mäskade 1 timme vid 65°C
Humleschema och annat
90min - 46g Hallertauer Mittelfrüh
15min -  lite protafloc och 1tsk jästnäring
Jäst
1 paket Wyeast 2565 Kölsch (1.5 liter förkultur OG1039, 2 dagar innan)
Vattenjustering
5.3 tsk kalciumklorid 33%
0.7 tsk Magnesiumsulfat
0.25tsk Gypsum
0.7 tsk Bikarbonat



Förkultur

-------------------------------------------
Bryggdagen gick väldigt smidigt. Träffade OG spot on! Det största problemet var att kyla ner vörten till pitchtemperatur. Med kopparkylaren fick vi endast ner ölen till ca 22°C så vi ställde in jäshinken i kylen över natten, dvs typ runt 00:00. På morgnen vid 8:30 var det 17.5°C på utsidan av jäshinken. Jag pitchade jästen då, fast att mitt target var 13°C. Klockan 18:30 var temperaturen nere i 13°C.


Provsmakar en Kölsch såklart!

Bryggmat!

Tillbaka från Tokyo

Hallå alla läsare! Ni har nog glömt bort den här bloggen, och det är ju inte så konstigt. Det har gått flera månader sedan jag skrev något. Anledning till det är att jag precis är hemkommen från Tokyo där jag bott och jobbat i 3 månader.

Det blev inte jättestort fokus på öl under den tiden, jag hinkade mest Asahi Super Dry. Dock fanns det en najs bar rätt nära där jag bodde, Rogue Beer Pub, där en vän till mig jobbade. Ägarna där pratade inte jättemycket engelska men min vän gjorde det så det gick rätt bra att kommunicera. Det blev en del, "peka i en bok på Westvleteren 12, oishii! Den har jag hemma, den har vi i baren". Dom hade några tappar där det ibland fanns sjyst amerikansk eller japansk öl och en kyl med flaskor där utbudet varierade från vecka till vecka.

Jag tog med min senaste imperial stout och bjöd på där, den hade klarat sig bra i flaska. Jag tappade den direkt från fatet till flaska och den hade lagrats ca 3 månader på flaska. Jag var lite rädd att jag skulle få infektioner eller att ölet skulle vara kraftigt oxiderat.

Provsmakning av impstouten på Rogue

Innan jag åkte iväg så hade jag en veteöl i en jäshink som jag hade tänkt servera på en hejdå fest men jag insåg att vi inte skulle klara av att dricka så mycket öl så jag valde att göra ett litet experiment. Jag tog veteölen, tappade den på slånbär och dregs från en Mikkeller Blå Spögelse. Tanken är att den ska få stå typ ett halvår och sen tappas på fat eller flaska, har inte bestämt än. Det här blir mitt första försök på en vild öl!

Här kommer lite random bilder på öl jag drack i Japan:

Lite om lic.fest imp. stout, APA och den gamla grapefrukt vete-ipan.

I fredags hade jag mitt licentiatseminarium som traditionsenligt följdes av en fest. Jag, med hjälp av Karin och min syster och hennes kille, lagade tacos (inte köttfärs med santa maria-kryddbös på) utan the real deal! En sats nötchilli med rejält drag i, en sats carnitas på fläskkarré och en vegetarisk bönchilli. Till det pico de gallo, guacka, mangosalsa och gräddfil. Serverades med nachochips och vetetortillas. Väldigt gott!

Till maten serverades den APA och imperial stout jag bryggde för ett tag sedan. Det var första gången jag använda mina nya corneliusfat med. Jag börjar med att skriva lite om faten. Det var lite svårt att ställa in lagom serveringstryck tyckte jag och det blev rätt mycket skum trots att jag kör med så kallad “sytråd”. Sen blev det sämre av att folk försökte öppna kranarna bara lite för att få mindre skum, men det ger bara mer skum! När man väl fick till ett bra serveringstryck och serveringsmetod tyckte jag dock att det gick riktigt bra.

APAn var riktigt uppskattad, den var ju bryggd för att vara lättdrucken och även passa dom som inte dricker “craft beer” i vanliga fall. Det tycker jag verkligen att den gjorde. Beskan var riktigt låg, själv föredrar jag lite mer markerad beska även i en APA men denna gång var det ju med mening jag höll den låg. Det var mycket frukt i smaken, en hel del passionsfrukt och inte så mycket grapefrukt eller koda/tallbarr. Riktigt trevlig arom fast ingen “in your face” med humlen, jag tror att just aromen hade varit kraftigare om den serverats några veckor tidigare. Väldigt clean och crisp öl, min kompis Erik tyckte att den hade lagerkaraktär vilket jag kan hålla med om till en viss del. Helt klart en “crowd pleaser”.

Imperial stouten var fantastiskt enligt mig själv, framförallt efter att den blivit lite varmare. I början av festen gjorde jag misstaget att servera den kylskåpskall. Jag brukar inte gilla imperial stouts som är för söta, så planen när jag bryggde denna var att undvika överdriven sötma till varje pris. Ingen karamellmalt i ölen! Trots sina 9% var den riktigt lättdrucken, när den var kall fanns det lite spritiga toner där men när den blivit lite varmare kunde jag inte känna dem. Riktigt ren jäsning med andra ord. Riktigt maffig munkänsla och rund smak med massa rostade toner, mörk choklad och kaffe, utan den hårda eller syrliga smaken som lätt kommer med mycket rostad malt. Jag tycker den här blev helt spot on mot vad jag hade tänkt mig. Finns säkert lite saker att tweaka när jag brygger en impstout nästa gång, men det blir bara små tweaks! Om vi snackade om “crowd pleaser” på APAn så var denna lite tvärtom, det var många som tyckte den var lite för mycket. Samtidigt så var det en hel del som blev positivt överraskade av den!

Sist ut så hade Calle tagit med sig det sista partyfatet av grapefrukt-vete-IPAn vi bryggde tillsammans. Det här ölet hade ändrats rätt mycket med lite lagring. Nu smakade det mer lichi än grapefrukt och den skarpa smaken av “det vita” från grapefrukten var inte alls lika påtagligt. Det hade också tappat en hel del arom. Jag tyckte det var helt okej öl fortfarande men inget man dricker mycket av kanske. Jag tror dock att jag föredrog ölet när det var färskare.