tisdag 30 december 2014

Bryggdag: Saison Noire

 
Sista bryggningen för året blev en saison, en mörk sådan därtill. Saison är ju något av en favoritstil för mig, mycket tror jag beror på att jag verkligen gillar torra öl. Det här är första försöket på en mörk saison för mig och som vanligt på semaste försöker jag hålla receptet väldigt simpelt.

Recept Saison Noire
Bryggdatum: 29 december 2014
Batchstorlek: 19.5 liter
OG: 1062
Est. Bitterhet: 74 IBU
Est. Färg: 53 EBC
Est. Alk.: 6.5%
Effektivitet 72%
Total mängd vatten BIAB: 29 liter
Maltkomposition
5 kg Pilsner (belgien) - 92%
270g Special B - 5%
160g Rostat Korn (1300 EBC) - 3%
Mäskade 90min vid 68°C.
Humleschema och annat
90min - 30g Warrior
15min -  lite protafloc och 1/2tsk jästnäring
Torrhumling: TBD (uppdaterar posten senare)
Jäst
1 påse Danstar Belle Saison
Vattenjustering
2 tsk Gypsum
0.9 tsk magnesiumsulfat

Väldigt smidigt bryggdag, det enda problemet var att det bara fanns en påse jäst på Potbelly och med Danstar jästen rekomenderas 1g/L och en påse är 11g. Jag körde dock rehydrering (vilket jag struntar i ibland för normalstarka öl) och jäsningen kom igågn snabbt. Har dock beställt en till påse, vet inte om jag ska slänga i den när den kommer eller inte.

När jag designade receptet tänkte jag mig att jag vill ha mörk färg med bara en liten liten hint av rostade toner. Special B är där för att balansera upp den höga beskan och förhoppnignsvis låga FG samt bidra med mustiga smaker av typen torkad frukt. Endast bitterhumle och ganska hög beska, jag vill ha ett rejält bett i beskan på den här ölen! Egentligen vill jag jäsa ölen med min favorit saison jäst, Wyeast French Saison men eftersom jag köpte ingredienserna samma dag som jag tänkte brygga så fick det bli till att testa en torrjäst istället då jag inte skulle haft tid att göra förkultur. Jag funderar på att torrhumla ölen lite berode på hur den utvecklas under jäsningen, går även in tankar på att testa lägga den på lite ekkuber innan den åker på fat.

En sista uppmaningens ord! Se till att plocka isär era tappkranar och gör ren dom! Såhär såg det ut innuti min tappkran! Den såg ananrs ganska ren ut och den hade legat i en lösning med PBW två gånger om! USCH!!!!

 

söndag 21 december 2014

Provsmakning: Kölsch och sur-APA

Det är hög tid att skriva lite om de första två ölen som passerat genom mina fat. Dom har legat på fat sedan början av september och har mestadels av tiden stått i kylskåp vid 6-8 grader.

Kölsch:

Utseende: Ljusgul, något disig. Krämigt vitt skum.

Arom: Inte mycket, lite sött maltig och lite metallisk.

Smak: Lätt kropp, inte mycket till beska. Lite metall och lite fruktig smak, smaker nästan lite veteöl om man tänker bort kryddnejlikan och skumbananen fast att det inte är något vete i. Inga felsmaker alls. Väldigt lätthinkad! Skulle önska lite mer "crisp" i kroppen. 

Överlag väldigt ren och ganska stiltypisk öl (även om jag inte provat så många kölsch). Klockar in på runt 4.5 % vilket gör att hinkabiliteten midre farlig. Mitt första försök på en öl som kräver lägre temperaturer och måste säga att för ett första försök är jag väldigt nöjd. Till mig själv nästa gång jag brygger en kölsch: Dra upp beskan lite och se över vattenjusteringen samt pH i mäskningen för att få lite mer "crisp". Av mina vänner som smakat den här ölen har den gått hem hos alla, dels för att den är väldigt lik en vanlig lager och dels för att den är så pass clean och inte har den där "hembryggda smaken" som jag tror kommer från dålig kontroll på fermenteringen.


Surapan:

Utseende: Ljusgul, kristallklar. Vitt skum som försvinner ganska fort. 

Arom: Ganska clean men lite syrlig arom, doftar lite spannmål. Kanske lite jäst i aromen med. När ölen var färsk fanns det en del tropisk frukt från humlen men den har försvunnit nu.

Smak: Endimensionell syra som slår direkt. När ölen var färsk var syran ännu mer påtaglig men den har rundat av sig med lite lagring. Det är lite lemonad över hela smaken nu. 

Jag gillar den här ölen väldigt mycket, tror jag gillar den mer nu när syran fått "sätta sig" trots att jag saknar aromerna från torrhumlingen lite. Det här är en riktig törstsläckare fast i stora mängder kan syran bli lite väl endimensionell. Bland mina vänner som smakat den här så är det verkligen svart eller vitt, antingen älskar man den eller så hatar man den. Verkar inte finnas så mycket däremellan. Jag är riktigt glad att den här blev såhär pass bra, under surmäskningen, koket och första veckorna av jäsning luktade det spya och ruttet och jag hade ärligt talat inte så mycket hopp om den. Jag var faktiskt nära att skita i ölen efter koket för det luktade så illa. Jag kommer definitivt testa att göra fler surmäskade öl. Det är ju långt ifrån en lambik eftersom en sånhär öl saknar all komplexitet från bretten och andra vilda organismer men det är kul att kunna göra sura öl på så pass kort tid. 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...